(Kristina) Hugo är just nu ett svårartat fall av separationsångest. Inte lämna rummet, inte lämna honom, röra sig max en meter ifrån. I natt försökte han leka snigel, han skulle vara huset på min rygg. Tio kilo hetta till redan befintlig värmebölja gjorde det omöjligt. Och samtidigt är det fantastiskt att vara så viktig för någon, att betyda allt; trygghet, kärlek och en fast punkt i tillvaron. Visst, jag blir irriterad och trött men blev jag tvungen att välja skulle jag aldrig välja bort det.
Kanske kan byta ut en del av tröttheten och irritationen mot flödande energi och glädje.
http://www.jennylexhed.se/
Fniss, ja han var verkligen mammig. Och jag som har beklagat mig över Erics mammighet, nu vet jag att det finns de som slår honom med hästlängder