(Kristina) Fredrik älskar att prata. Jämt och mycket. Så besvärande tystnad löser han genom att fylla allt tillgängligt utrymme med egna ord. Som ikväll när han ringer för att boka hotellrum. Han ger den stackars receptionisten en utförlig beskrivning av Hugos förstoppning när det enda hon gjorde var att säga “stackars liten, är han ledsen” som en kommentar till vrålskriken i bakgrunden.
Eller som den gången vår äldre granne kommenterade Fredriks gula skor med “vilka fräsiga gymnastiskskor”. Ett enkelt tack hade räckt men istället får hon höra “Tack, men de är lite trånga. Särskilt den högra, men det kan vara för att jag inte har klippt tånaglarna på ett tag”. Ibland önskar jag verkligen att han kunde vara tyst om än för endast en liten, liten stund.
fast det stammer!! (med oklippta naglar)
det blir dyrt!
varre om inte en det hjalper.
om mina fosingar kommer vaxa igen maste jag salja alla mina skor,
och kopa nya