(Kristina) Anna Skipper sa något väldigt viktigt den här veckan, att jag är sockerberoende. Eller, hon sa det inte direkt till mig utan till en annan kvinna som var den här veckans offer i ”Du blir vad du äter”. Men jag tyckte att jag kände igen mig.
Så igår morse inleddes operation sockersanering efter påskens lustfyllda svullande i tomma kalorier och skyhöga sockerintag. Men blir på dåligt humör kan jag lova. Abstinensen får en att darra, bli irriterad och överjäklig mot sin omgivning. Speciellt mot dem som har feber.
På andra dagen började jag hallucinera. Under rumppromenaden till Öster Mälarstrand såg jag hägringar i form av giganska muffins och skumbananer som ropade förföriska ord till mig. Väl hemma var jag så slut efter allt rullande i mina MBT och skräckinjagande syner att jag var tvungen att stärka mig med en Coca-cola – original så klart. Så nu är det bara att börja om igen.
Jag har många gånger försökt lista ut vilket mitt beroende är. Tror det kan vara kolhydrater. Men även allt annat som är gott. Eller hur kategoriserar man nån som med glädje svullar i sig allt från chips till saltlakrits till bullar till mat? Idisslare?
Låter bekant – i både mina och Sophias öron skulle jag vilja säga. Här idisslas det mesta som är onyttigt och i mellanåt får man göra sina uppryckningsförsök.
Underbart! Jag känner igen mig i det du berättar. På min blogg kan du läsa om hur jag gjorde med mitt sockerberoende!
//sthlm addict
Bloggen hittar du här: http://sthlmaddict.wordpress.com/