Lagom är bäst

(Kristina) Lagom är det vackraste ord jag vet; den gyllene medelvägens perfektion. Inte för varmt, inte för kallt. Varken för mycket eller för lite. Som mina ägg imorse – för hårdkokta. Och härom dagen det motsatta. Åh, vad gott det skulle vara med ett lagom kokt ägg.

Lagom brukar ofta få definiera oss svenskar med en negativ klang. Landet lagom, mellanmjölkens hemvist. Vi tar inte ställning för eller emot, schweizisk diplomati när den är som bäst. Och behöver det egentligen vara något dåligt, jag menar med den grönvita mellanmjölken blir vi inte feta som amerikaner men inte heller svältfödda som i tredje världen? Vi är en seg liten låga som brinner länge istället för en hastigt uppkommen flamma som dör ut på några sekunder.

Jag tycker själv att jag är just lagom, åtminstone mestadels. Lagom smart, lagom tjock eller smal beroende på hur man ser det, lagom bra mamma, hustru, dotter. Mitt humör är allt annat än lagom men det är svårt att vara perfekt i alla lägen. Visst önskar jag ibland, eller ganska ofta, att jag vore desto mer men det är ett långt liv och man skall hålla länge. Idag är det lagom bra väder också, våren är på väg men det är inte chockvarmt. Solen kan komma att titta fram men det är inte risk för att bli strålskadad – på det hela taget en helt lagom dag ser det ut att bli.