(Kristina) Det är något fel på vår son. Det är som om någon givit honom en häxa på imodium och ecstasy blandat med Coca-cola att dricka. Tvärnit i ena änden, ett outsinligt energiuttag i andra.
Han har knappt sovit något på hela natten – vilket innebär detsamma för oss – inte ätit på morgonen och ändå haft energi till alla lekar man kan tänka sig. Tur att det är helg, då får vi en sovmorgon var. Idag var det min tur. Med öronproppar och kudde över huvudet sov jag till halv tio. Imorgon är det Fredriks tur. Åh, en hel vecka till nästa gång…
Lite utanför mitt kompetensområde men jag hoppas att det blir bättre. Vad gör man som förälder i en sådan situation? Söker adekvat litteratur och läser på maximalt förmodar jag. Talar med husläkaren?
~
Vilken tuffing till fader med tatueringar.
Sådan far, inte sådan son. Det enda som får komma på Hugos armar är möjligtvis press-on-tatoos.
Tatueringar hör icke till mina domäner. Skulle jag trots allt vara tvungen så skulle jag placera den på fotsulan.