Stackars lilla Inger

(NY) Stackars lilla Inger satt granne med oss på planet.

Fast från början tyckte vi verkligen inte synd om henne. En krum liten tant som hade tagit de två säten som vi ville ha men fick ge upp när hon dök upp. Vi blängde på henne i en timme ungefär innan vi dåsade till. 

När jag vaknade stod hon förvirrat och pratade med mannen framför. Hon var väldigt orolig och behövde ringa hem till sin mamma som var dålig. Hon hade inte räknat med att flygresan skulle vara så lång och nu ville hon vända tillbaka. Hon gick nervöst fram och tillbaka i gången, satte sig ner, reste sig upp, plockade med sina handskar och målade läpparna. Var femte minut. Till slut uppmärksammade flygvärdinnorna hennes situation och satte sig ner för att prata med henne. Hon visade sig heta Inger men kunde inte precisera vem hon skulle besöka, om någon skulle möta henne eller vad hon skulle göra. Stackars lilla Inger! Hon mådde så dåligt och skulle med största sannolikhet sättas på ett plan hem direkt hem igen.

Men en stor ros till flygvärdinnorna som tog hand om henne fantastiskt väl. Det är något visst med SAS gamla garde av flygvärdinnor; lite mindre flärdiga, något rymligare i storlek men trygga och säkra i sin yrkesroll. Och Sophia och jag håller inget emot Inger längre för att hon tog våra önskade platser.