(Kristina) Jag är en extrem vanemänniska. Devisen ‘ombyte förnöjer’ är ett satans påfund, något som föräldrar tar till när de ville att man skulle smaka på någon ny matträtt, när man skickades iväg på språkresa eller tyckte att man skulle prova på någon ny idrott.
Nej, jag tror på fasta vanor och rutiner. Går jag min vanliga runda runt Öster Mälarstrand (Fredrik tycker att jag liknar en farfarsbil på Gröna Lund – jag går på samma bana oavsett om han svänger på ratten eller ej) så vet jag exakt hur lång tid den tar. Äter jag en tallrik yoghurt och dricker en kopp te till frukost så vet jag vad jag får och behöver inte få en dålig start på dagen. Och det finns absolut ingen anledning att byta ut den något monotona träningen på crosstrainern – det är bara risk för skador och träningsvärk.
Och så gör jag något helt oväntat i morse. Jag låter medvetet bli att dricka min vanliga kopp Tetonic eftersom jag haft så ont i magen de senaste dagarna. Nu vet jag inte vad som är mest plågsamt; fantomsvidningarna i magen eller det faktum att jag rubbat mina rutiner för att tro att det skulle hjälpa mig att må bättre.
