Ett stilla farväl

Det finns en tid för allt. Det fanns en tid när det viktigaste jag kunde göra var att starta denna blogg, att få skriva av mig det som berörde mig mest, att kanske få dela mina bekymmer och problem med någon där ute – anonym eller någon vågad nog att lämna en kommentar.

Nu är det en ny tid; en tid av förändring och andra intressen. Jag älskar att skriva men kanske ska formen vara en annan – eller bloggen en blogg med annan inriktning. Till dess jag funderat klart säger jag ett stilla farväl.

Jag sänder en djup tacksamhetstanke till dig som delat sorg och lycka med mig, sett mina barn växa upp, följt alla mina galna dieter och mina maniska shoppingbegär (och kanske skakat på huvudet). Tack.

Och vill ni nå mig så är jag alltid kontaktbar på kristinaosophia (snabel-a)hotmail(punkt)com. Jag skulle bli så glad att höra av dig!

Varmaste kramar, Kristina

The bag to go with it

Jag vet inte om jag jublar över guddotterns liknelse av mig som kanin/hare men om jag ändå köper läget så bör jag åtminstone få accessoarerna som stärker intrycket.

Ja tack - en Mulberry Bayswater med ståndsmässiga öron och stjärtludd. 

Skrivbordslunch

Filbunke – vilket segflytande märkligt alternativ till youghurt eller fil. Kommer aldrig att köpas igen.

Och kommer inte heller att ätas upp.

Se upp i backen!

Biban och jag firar påsk i stillhet här hemma.

I fjällen är Hugo och kusinen kittade till tänderna för att göra sitt premiäråk ner för branterna.

Och jag tänker att jag har det ganska bra hemma. Skogsmulle? Nä, inte jag.

Kaffe och kaka

Och dagen blir bara bättre – gammelmormor Marianne har försett mig med en hel burk med nybakta småkakor.

Egentligen är det livsfarligt för någon som har svårt med gränsdragningarna när det kommer till fett och socker att ha ett helt hav av kakor framför sig men jag suger lite kaffe från skjortärmen och smaskar i mig i godan ro – jag behöver kraft inför turen till Blåkulla.

Kahls kaffe

Det luktar ljuvligt av nymalet, nybryggt kaffe om hela mig.

Skjortan bär tydliga spår av drycken sedan jag snubblade över en mattkant och fick kaffet över mig i stället för i mig.

Man kan inte annat än att skratta och älska denna dag, jag som just blivit bjuden på en tur till Blåkulla av världens sötaste lilla tant! Vi utgår från hennes parkering ikväll. Vi häxor har en speciell utstrålning – och doft

Seg i starten

Några dagar för sent men nu skrattar jag gott åt Billy Jeans.